Jag brukar leva efter filosofin att det alltid går att se något positivt i allt man gör, men att sitta i bilkö är nog ett av de få undantag som finns. När jag igår skulle följa med föräldrarna till deras landställe i östergötland så tyckte jag därför det var mycket passande att inte först åka från Södertälje till Stockholm, för att strax efter bli upphämtad och åka samma väg tillbaks.

Resultatet blev dock att jag betedde mig lite som en workoholic, eftersom jag satt och jobbade fram till 19.30 när alla andra hade gått senast 16.00. Men att få några timmars ostört jobb iställt för att sitta samma tid i bildköer tycker jag var väl värt risken att bli betraktad som överambitiös (om det nu är en risk).

Jag vill även uppmuntra andra att tänka till på vardagliga saker som går att optimera. Många saker man gör under en dag går på slentrian, och genom att reflektera över vad som faktiskt behöver göras och hur det kan göras effektivare går det att spara mycket tid, pengar, och energi.